idag försvann tilliten... att få denna käftsmäll var fan de sista jag ville.. 

trodde inte du skulle skjunka så lågt att du skulle gå akom min rygg.. 

 

när det ringde tänkte ja men de är nog bara en försäljare men när jag hörde att hon presenterade sig som en person från lyxfällan, då rann de över.. jag ville skjunka under jorden.. 

vart så arg och ledsen... ville bara packa och lämna detta ställe och barnen.. 

tog av mig ringarna och la dom på bänken i köket, kände mig så jävla lämna och sårad i denna stund, känner de dock än. ringarna är fortfarande inte på mitt finger.. vet inte om det är värt att sätta tillbaka dom igen heller.. 

dom får ligga och gro nån dag till.. 

 

att jag hela tiden får höra av jag inte gör tillräckligt, ger tillräckligt och så.. hur mycket tror du jag ska orka.. jag studerar och jobbar. men de är tydligen inte nog. får ringa på mina andra jobb oxå så jag slipper detta tjat. så jag har tre jobb och skolan.. då kanske du kan bli nöjd sen.

 

kände mig inte längre välkommen eller att det var samma man som jag gifte mig med för tre år sedan...

vet inte hur jag ska kunna lita på dig igen och tro på de du säger.. 

kommer vara skraj hela tiden.. 

men det är kanske så här de kommer sluta, att allt rinner ut i sanden.. och vi delar på oss..

 

jag har tappat motivationen till livet, ibland vill jag inte leva mer. vad ska jag leva för,jo barnen!!!

de är dom som får upp mig på morgonen och dom som gör min dag.. 

finns inget annat som ger min dag. 

 

jag känner inte ens igen mig själv. den glada karin finns inte längre, jag går ständigt och grubblar och har massa saker som åker runt i min mage... jag kan liksom aldrig slappna av... 

samma karin som fanns för tre år sen finns inte idag.. 

känns som de aldrig kommer bli bra igen, dagarna kommer gå som dom gör nu.. 

dagarna kommer bli likadana.. 

känslorna åker berg och dalbana i kroppen och hjärtat känns sårat.. och jag vet inte vad jag ska ta vägen.. känner mig bara tom och sårad... tårarna finns i mig och vill bara ut... 

 

vet inte vad jag mer ska skriva.. är mycket känslor och så inom mig... 

 

kram