Det är bara du som bestämmer om du ska stanna eller gå... 
Jag vet att du pratar om mig med andra.. Och jag vet svaren att dom vill att du ska lämna...

Om du mår så dåligt med mej varför säger du inte något utan pratar med andra om det.. 
Känner mej illa till mods av att allt jämt är mitt fel.

Jag fixar och trixar med mycket för att vi ska få en så bra vardag och ekonomiskt som möjligt men känns som inget blir så som du vill ha de.. 

Ibland funderar jag på om jag verkligen ska jobba eller om jag ska vara hemma och ta hand om barnen och du får jobba.... 

Men det har ju bara gått nån vecka än så länge... 

 

Allting jag gör känns bara fel och fel fel.. Nu jobbar jag och samtidigt studerar men verkar inte duga det heller... Jag kan inte dela mej... Kan inte både vara på jobbet hemma och vara studerande.. 
Jag vill att allting ska lösa sig och blir bra.. 

Mår så dåligt över att träffa andra som är inom kretsen för alla frågor jag vill undvika, vill inte svara.

Jag vill känna mej värdig och må bra.. Kunna vara jag och inte behöva må dåligt.. Känna mej nedstämd och ledsen..

Om någon skulle se mej inombords så skulle de vara mycket ledsamheter.. 

Jag tänker bara på barnen just nu, vill deras bästa... 
Men att kunna vara den perfekta mamma kan jag inte när jag ständigt mår så som jag inte vill...

Hoppas allting blir bättre bara vi kommer in i lägenheten och jag får jobba mer.. 

 

Vill flytta nu så jag kan tänka på hur det ska se ut överallt, ur möblerna och så ska vara..

 

På söndag är det en månad tills vi flyttar in i lägenheten, kontraktet är påskrivet... 

 

Måste ta en rensning av allting som ska bort innan flytten, möbler som ska till pappa som förvaring tills vi hittar ett hus.. vardagsrums bordet köpte mamma så de ska dit även skänken i hallen... 

Sen är det massa saker som är i förrådet som ska iväg.. 

 

Nu ska jag tänka på annat sen sova..